Att jag orkar...
jag orkar knappt med mig själv.
För ett par månader sedan kom jag på den brilianta idén att jag skulle gå instruktörsutbildning i MIndfulness. Eftersom jag tagit hjälp av Mindfulness under min rehabilitering och jag inser att detta är ett fantastiskt sätt att jobba med smärta och stress. Jag vill utbilda mig för att sprida budskapet och hjälpa andra som behöver ett verktyg för att finna vägen till acceptans, icke dömande, icke strävande, tålamod, nyfikenhet, släppa taget, tillit, tacksamhet och generositet.
- Någonstans -
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans.
Någonstans inom oss är vi alltid här och nu.
Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.
Någonstans inom oss
där alla tåg har gått
och alla klockor stannat
Blir vi alltid mera du
blir du jag och jag du
blir vi lika tlll förväxling och förvandling
bryter havsvåg, roseneld och snö
Någonstans inom oss är vi alltid här och nu
Någonstans inom oss är vi kärlek
Någonstans inom oss
Någonstans
(fri tolkning av Erik Lindegren)
Min underbara vän Claudia frågade mig om Mindfulness var lika flummigt som allt annat jag älskar och jag kan ju bara säga JAAAAA. Om man nu kallar det flummigt att lyssna inåt och vänta in svaret från dig själv. Det är bara du som vet hur du mår, känner och framförallt hur du vill ha det i ditt liv. Du måste bara ta dig tiden att fråga dig själv och framförallt vara lyhörd för svaret. Visst kan du ta råd av andra men risken är alltid att du får svar från personen utifrån deras perspektiv, och ditt blir bortglömt.
Tillbaka till mig och att jag bara orkar.
Nej det här var lite för mycket för mig. Söndag 10-20 en innehållsrik dag med massor av nya saker gör att dag två 9-17 var lite mer seg. Nu har jag tagit ett glas vin till maten och myser i poolhuset hemma.
Vad har jag lärt mig idag om jag lyssnar inåt. Inga fler kurser under detta året. Inga långa dagar och massor av morgonmys med mina hunder. Och Sverker såklart på helgerna.
Må så gott!
kram
.
