En älskad familjemedlem!
Nu är den finaste av alla hundar i hundhimlen.
Detta är en lång text så läs så mycket ni orkar! Det finns så många fler minnen jag kommer på men då kommer ingen orka läsa.
Jag har så fina minnen av våra Nojje. Det var en slump att jag hittade just honom. Jag talade med Sveland försäkringar angående en hästförsäkring. Ombudet som jag hade då hette Åsa. Hon berättade att hon var hemma för ”valpar”. Eftersom vi hade bestämt att vi skulle köpa hund frågade jag henne vad det var för sort och hon berättade att det var boxer valpar.
Jag bestämde mig genast för att åka och titta på de valpar som fanns kvar. Jag tog med mig Sverker och vi möttes av 3 vilda valpar. Nojje var de som var tuffast av de alla och kom fram direkt, kärlek uppstod. Vi kände båda två att han skulle passa utmärkt i familjen. Med en 2-åring och en 4-åring måste det vara en tuffing.
Han var en underbar valp och redan då så klok.
Som ni ser i bloggen på kommentarer så har han betytt så mycket för många. Eftersom han var en trygg och lätt hund så fick han följa med på i princip allt vi gjorde. Om han inte var med Sverker på jobbet så var han med mig.
En vän till oss Jim och hans son Gustaf var livrädd för hundar. Gustaf var 3 år och pappa Jim stor stark polis. Första gångerna så vågade Jim och Gustaf inte ens gå nära Nojje men efter ett par gånger slutade det med att båda låg och gosade med Nojje i hans korg. Tragiskt nog gick Jim bort i cancer i september för 6 år sedan. Jag är säker på att Nojje och Jim ligger i samma korg i himlen och tittar ner på oss.
Varje kväll när Oscar gick och lade sig så följde Nojje troget med, även fast han inte var sugen på att gå och lägga sig. Han låg där och efter ett tag så började han sakta masa sig ner på golvet. Vi hörde när han satte ner första tassen, som test om Oscar sov och sedan hoppade han ner. Ibland så hörde vi ”nej Nojje” och då backade han upp troget men de gånger Oscar sov så kom han jättelycklig ut till oss med ett fullbordat uppdrag.
Nu skrattar grannarna åt saker och säger alltid, tänk av vi var så rädda för den där snälla hunden.
Tack Nojje för alla dessa år, snart 13 år. Du har tagit väl hand om din familj och vi har känt oss så älskade. Tänk det sista uppdraget du fick var att finnas där för mig när jag som mest behövde dig. Du gaskade upp dig efter min olycka och blev som din forna glans. Men du känner jag att du verkligen tyckte att jag skulle klara mig själv och få låta dig somna in.
Det gjorde ont men det var så fint. Tänk att få en hel burk med leverpastej och sedan bara somna in. Jag vet att du förstod att något inte stod rätt till när du inte ville hoppa in i bilen på morgonen men som vanligt löd du utan några större protester.
Älskar dig med hela våra hjärtan från din familj, släkt och vänner.
Sov gott syns om 50 år då får jag dela puff med dig!
