Sorgebearbetning!
Bearbetning av Sorg är olika för alla. För mig så ser jag att jag ofta drar upp olyckan i skämt. När det händer så ser jag på andra att de kommit olika långt i sin bearbetning.
För ca två veckor sedan skulle jag köra mitt första spinningpass. Jag skulle vara med deltagare inte som instruktör.
När jag skulle gå in i spinningrummet så såg jag två busschufförer springa på bandet i konditionsrummet på Hälsokällan Gärdet.
Jag gick in till dem och sa "kom igen nu killar, nu får ni ställa upp och hänga med in på spinning" De var lite svårflörtade men de hängde på in i spinningsalen.
När passet var slut och vi skulle börja töja så sa jag till dem "det har väl varit skönt nu när jag varit borta, då har väl ingen tvingat in er på passen? De skrattade och höll med, sedan kom mitt andra skämt som inte slog lika väl ut.
"Man skulle nästan kunna tro att ni mutat er kollega att köra över mig för att bli av med mig". Det blev helt knäpptyst och instruktören sa "nu stretchar vi" Det tog några minuter sedan fann de sig och skämtade tillbaka.
Jag känner dem så väl men ibland måste jag komma ihåg att jag kommit långt med min bearbetning och det har kanske inte andra. Eller är det ett sätt att skydda sig genom att skämta om sig själv, hur tänker ni?
Glad Påsk!
Glad Påsk!
